You win Douglas - as always

Som jag skrev för någon vecka sedan så har vi börjat vänja av Douglas från att äta på natten. I samband med detta har jag också börjat att fasa ut amningen. De tre första nätterna gick det faktiskt ganska bra, fast det är klart att det var jobbigt. Sen blev Douglas sjuk, och då gick det sämre.........

Nu e lillkillen frisk och i natt skulle det tas nya tag. Vid 23:30 då jag just hade kommit in i en härlig sömn vaknade han första gången. Å skrek. Å skrek. Först fick Linus honom att somna om, trodde vi men efter 5 min va det dags för skrik igen. Jag gick runt en bra stund och försökte lugna honom men han bara gallskrek så att tårarna sprutade.

Uppgivet la jag mig i sängen och knäppte upp pyjamasen. Under den lilla stund från de att jag lägger ner honom till han får brösten slutar han alltid upp att gråta och blir lugn - nu vet han att brösten är nära.......uppgivet mumlar jag...you win Douglas - as always (vet faktisk inte varför jag mumlade på engelska)

Efter ca 10 minuter av snuttande ville jag verkligen sova. Jag drog försiktigt bort bröstet från honom och han började då att gapa lite och gny.........när detta händer vet jag att jag bara har ca 2 sekunder på mig att ge tillbaka bröstet eller ev stoppa in en napp (funkar dock inte alltid), innan han ställer till med en jäkla scen. Men eftersom jag inte hade någon napp inom räckhåll blev det att fortsätta amma..........så där låg vi ett tag till, till han till slut somnade in djupt, börjar snarka och släpper bröstet.