All tid i världen

Idag har vi varit inne i stan och lunchat med Daniel, Elise och Bea. Sen gick vi upp till jobbet för att heja. Vi blev kvar en stund, de andra droppade av en efter en för att gå tillbaka och jobba, men jag hade inte bråttom. Douglas somnade innan vi hunnit ner med hissen och sen så tog jag mig en promenad hem.

Så hemåt bar det, jag och Douglas - the day team. Man hinner tänka mycket när man har så mycket tid som jag har nu. Får det så svart på vitt när man är uppe på jobbet. Folk är stressade, några hinner knappt prata. Man vet ju hur det va själv när man jobbade, stress på morgonen, stress på jobbet stress hem och sen stressa för att få ut så mycket som möjlig av helgen.......

Men nu finns det tid, snarare är det så att det ganska ofta känns som att man har tid att slå ihjäl. Dagarna är så långa så man inte riktigt vet hur man ska fylla dom. Men fylls ja det gör dom av gos, lek, matning, blöjbytning, tvättning, fikning, promenader, matlagning osv

Jag ska försöka stanna upp mer och njuta av all denna tid! Idag stannade jag i hagaparken, blundade och vände ansiktet åt solen och lyssnade på barnen som åkte pulka ner för slänten. När jag kom hem lyfte jag upp Douglas ur vagnen och sniffade i hans hår och kände på hans mjuka fingrar. Tänk vad förunnad man är som får all denna tid med sitt barn. Och tänk sen bland jobbstress och dagishämtning vad man kommer se tillbaka till denna tid och känna vad bra man hade det, och framför allt - man hade all tid i världen.