I natt sover jag på soffan

Jag och Douglas är nere i Åsa och hälsar på. Det e hur mysigt som helst. I natt ska jag sova på soffan.............och mamma med Douglas. Hennes föräldrar sov med min Brorsan Oscar då han skulle sluta ammas och det funkade. Så hoppas, hoppas det funkar nu. Fortsättning följer.....

Vad håller ni på med?

Igår innan Linus gick till jobbet frågade han Douglas varför han hade vaknat så många gånger på natten. Jag tyckte mig höra Douglas svara ungefär såhär:

"Jag va lite sugen på att amma och ligga nära min mamma. Men när du ändå frågar så kan ju jag passa på att fråga er kära pappa och mamma vad ni håller på med? När jag var liten så behövde jag knappt säga ett knyst, så låg jag där bredvid mamma och fick gosig mjölk i mängder. Jag behöver ju inte ens slå upp ögonen. Men nu, nu ska ni hålla på att krångla och gå runt med mig och hitta på konstiga saker. Typ som att stoppa in nappen eller en äcklig nappflaska. Jag behöver ju skrika som in i helvete och bli helt blöt av tårar och svettig innan jag tillslut får mat. Vi verkar ju blir upprörda alla tre när ni håller på sådär. Kan vi inte bara bestämma att vi gör som förut, så att vi alla kan få lite lugn och ro på nätterna?"

You win Douglas - as always

Som jag skrev för någon vecka sedan så har vi börjat vänja av Douglas från att äta på natten. I samband med detta har jag också börjat att fasa ut amningen. De tre första nätterna gick det faktiskt ganska bra, fast det är klart att det var jobbigt. Sen blev Douglas sjuk, och då gick det sämre.........

Nu e lillkillen frisk och i natt skulle det tas nya tag. Vid 23:30 då jag just hade kommit in i en härlig sömn vaknade han första gången. Å skrek. Å skrek. Först fick Linus honom att somna om, trodde vi men efter 5 min va det dags för skrik igen. Jag gick runt en bra stund och försökte lugna honom men han bara gallskrek så att tårarna sprutade.

Uppgivet la jag mig i sängen och knäppte upp pyjamasen. Under den lilla stund från de att jag lägger ner honom till han får brösten slutar han alltid upp att gråta och blir lugn - nu vet han att brösten är nära.......uppgivet mumlar jag...you win Douglas - as always (vet faktisk inte varför jag mumlade på engelska)

Efter ca 10 minuter av snuttande ville jag verkligen sova. Jag drog försiktigt bort bröstet från honom och han började då att gapa lite och gny.........när detta händer vet jag att jag bara har ca 2 sekunder på mig att ge tillbaka bröstet eller ev stoppa in en napp (funkar dock inte alltid), innan han ställer till med en jäkla scen. Men eftersom jag inte hade någon napp inom räckhåll blev det att fortsätta amma..........så där låg vi ett tag till, till han till slut somnade in djupt, börjar snarka och släpper bröstet.

Helgen i bilder

Kom på att jag inte har lagt ut några bilder till mina senaste inlägg. Känner mig också allt för trött å seg för att komma på något fyndigt att skriva. Så jag lägger helt enkelt ut lite bilder från helgen som får tala för sig själv (ok en liten bildtext kan jag väl bjuda på). Håll till godo vänner:

Fredag morgon, Douglas gillar att rida på våra axlar.

Lördagsbad ;)

På födelsedagskalas hos "gammelfaster" Monika. Här i farfars knä.

Nu när han kan ställa sig upp är det de som gäller!!!

Söndag kväll. Douglas föredrar att äta på bok snarare än att läsa.

Förutom detta har helgen bestått av promenad i solen, fika med Douglas farmor och hennes Janne, inköp av bilbarnstol och mycket mys och bus - en riktig toppenhelg.

Inget träningspass

Förresten, jag har fått några kommentarer om att jag varit och tränat. Detta stämmer inte alls. Mitt inlägg som jag skrev för några veckor sedan om att jag varit och tränat handlade endast om en promenad med barnvagnen. Trodde ni skulle fatta detta. Är det någon/några fler som trodde att jag varit på ett riktigt träningspass? Kom igen våga erkänna!

Myspys

Jag gillar att pussa på Douglas. I morse när vi satt i soffan och jag hade pussat klart så gapade han stort och tog in min haka i munnen. Han brukar göra detta. Men idag kändes det som att han ville pussa tillbaka, att han ville säga - mamma, jag älskar dig också. Att han dessutom ljuda-de ma-ma-ma samtidigt gjorde ju tillfället inte mindre mysig!

Hjärnan på halvfart

När man är gravid och när man ammar så är det ju allmänt känt att man har svårt att fokusera på annat än fostret/bäbisen. Det är väll kroppen som är konstruerad så, att man ska ta hand om sitt barn i första hand – det klarar ju sig faktiskt inte utan än. Men jag undrar nu när denna ”gröt i hjärnan” går över och man börjar bli sitt gamla jag igen? En tjej i min mammagrupp sa att hon håller på att lära sig ett nytt språk men att det fortfarande är svårt att ta in saker…………och hon ammar inte.

Ett exempel på att hjärnan inte riktigt fungerar som den ska märker jag när jag hoppar in i hissen vid tunnelbanan/pendeln. Knapparna där är inte markerade som andra hiss knappar med siffror eller upp och ner. Nej där står det, plattform, tunnelbana, perrong, gångbro mm…….och jag behöver alltid tänka efter.

Fast det är klart när jag kommer tillbaka från mammaledigheten och ska bege mig ut i kollektivtrafiken kommer man ju inte åka hiss längre, så då kommer jag aldrig få reda på om det är ett ”gröt i huvudetfenomen”.

Vad gör du om dagarna?

Det är ganska ofta jag får frågan; vad gör du om dagarna. Tänkte skriva ner vad jag gjort i veckan, då detta har varit en ganska vanlig vecka.

Måndag: E trött, har inga planer på hela dagen. Men får ett ryck ganska tidigt och beger mig till öppna förskolan. Träffar Lotte där. Hänger med henne till Odenplan.........vi går dit genom Hagaparken. Äter lunch på Coffehouse by George. Lotte kollar på sulky, jag lagar min skötväska. Vi går nästan hela vägen hem igen.

Tisdag: Går ner till sjöarna efter lunch för att träffa mammagruppen för en promenad. Det är bara Madelene och hennes Adrian där. Vi går runt båda sjöarna. Frågar om hon vill fika efteråt men hon ska hem. Går hem.

Onsdag: Möter Lotte utomhus i solen, köper en latte och tar en liten promenad. Går upp till Lotte och lunchar. Sen går vi till öppna förskolan. E med på sångstunden.

Torsdag: Möter Daniel och Elise vid Näckrosens tunnelbana. Åker till Kista och går upp till Kids court. Lämnar tillbaka ett täcke och kollar runt på lite barnsaker. Så mycket saker man vill köpa....så lite pengar kvar på kontot. Möter upp Linus och hans kollega och lunchar. Planerar att gå hem men vi kommer inte så långt då trängen blir lite svår. Åker tunnelbana till Hallonbergen och går därifrån.

Fredag: Möter Emma och går till Sundbyberg simhall. Badar, Douglas bara älskar att bada! Han grabbar tag i Vikys badbyxor. Möter upp Daniel med och lunchar i simhallen. Sen går vi och tar en latte i solen, går till lekparken. Och sedan en promenad. Daniel träffar en kille som han mött på öppna förskolan, han hänger med.

Så det va min mammalediga vecka. Nästa vecka ska jag hänga med bla. Linda G, Linda Å. Kanske blir det lite våffelbuffe i Haga eller ett glas vin i solen....................om den håller sig kvar vill säga.

Nu har vi bestämt oss

Igår bestämde vi oss för att försöka få Douglas att vänja sig av vid att äta på natten. Vi har hört så många nu som bara bestämt sig att inte mata bebisen innan ett visst klockslag, och vips så på några dagar har man sig en bebis som inte äter på natten...........

Vi bestämde klockslaget fyra. Visst det kanske är lite tidigt för att räknas som morgon tycker ni, men det är bättre än elva, ett eller tre. Å så vill man ju gärna att det ska lyckas me.

Fyra dagar ska vi hålla på, och om det inte funkar på dessa dagar så ger vi upp (för nu). Linus ska ta han de mesta nu i helgen, sen tar jag honom.

I går kväll gick vi och la oss TIDIGT, med öronproppar (då grannen hade fest), som ett gammalt pensionärspar.

Hur gick det i natt da undrar ni nog då?

Jo första gången vaknade han till vid 11 tiden, då funkade nappen medan han fortfarande låg i sängen och jag kunde lugnt somna om, YES. Vid halv två uppstod samma frekvens. Efter det gick jag ut till soffan, nu skulle Linus ta över. Klockan två vaknar jag av att han skriker, ganska mycket, sen tystnar han, men jag har svårt att somna om. Jag ligger där med mina öronproppar och lyssnar efter min son. Efter ca 30 min kommer Linus ut, han har också svårt att sova. Så vi ligger i soffan och pratar lite. Lite spända på hur resten av natten ska fortlöpa. Tydligen vaknar han till 2 gånger till utan att jag hör nått. Vid halv sex skriks det på ganska bra, jag blir riktigt förvånad och glad när jag kollar på klockan, så går jag in till Douglas och matar honom! Halv sex, wow helt fantastiskt! Pigg på adrenalinet går jag upp med Douglas och leker lite, ser solen gå upp. Sen blir jag trött............och får då sova mer. Hoppas att han klarar sig bra utan mat i natt med, och det ska han ju, för det har vi bestämt. Har vi tur kanske han inte vaknar fem gånger på natten.

Hemmalagat

Måste bara berätta också att jag lagat en del mat till Douglas på sistone. Igår stod torsk med potatismos och blomkålspure smaksatt med vitlök, basilika och vitpeppar på menyn. Till efterätt hallon-, blåbär- och mangokräm. Douglas tyckte det va gott men det blev lite över, och det fick bli mitt mellanmål.

Idag skulle jag och Linus äta lax och couscous och då passade jag på att laga till lite mat till den lilla. Det blev då en gryta med lax, couscous, squash, morötter, paprika, lök, färsk timjan och vitpeppar.

Känner mig nöjd och stolt över matlagningen, Daniel som jag umgicks med idag sa att jag hade passat in på solsidan.

Har ni förslag på andra bra rätter för en 7 månaders?

Du bestämmer

När jag var hos doktorn för ett tag sedan så frågade jag om det var ok att vara ute och promenera när bebisen var förkyld. Gissa vad hon svarade? Jo: "det bestämmer du själv, det är du som är förälder och känner ditt barn bäst". Detta svar har fått mig att tänka efter lite. Det är så lätt som förstagångsförälder att man blir osäker och försöker att göra allt "by the book". Man läser på, man frågar vänner, mamma och barnmorskan vad man ska, får och inte får göra. Men många gånger vet man ju faktiskt bäst själv. Jag är nog en sådan mamma som försöker göra "allt som man ska", även fast jag blir tryggare och tryggare i min mammaroll. Många gånger tänker jag att det ska bli skönt om/när man får ett till barn, då man vet mer och kan vara lite mer avslappnad i sitt föräldraskap. Det "busigaste" som jag gjort som avviker lite från "by the book" som jag kommer på nu är att jag har börjat köpa burkmat som är från 8 månader även fast Douglas inte är riktigt så gammal ännu :)

Mogonpigg

Jag brukar anses som morgonpigg (ja förr, nu e jag aldrig pigg), men det är ingenting i jämförelse med Douglas. Han vaknar senast 6:30 oavsett hur många gånger han vaknat på natten. I morse vaknade han vid 5:30 och ställde sig och gungade på alla fyra emellan mig och Linus. Samtidigt som han gungade gav han ifrån sig ljudliga ljud. Det är lätt att man tycker det är lite jobbigt eftersom man själv är så trött, men det är också lätt att dra på mungiporna då han är på toppenhumör och som alltid alldeles underbar!

Förresten han ställde sig upp idag för första gången, klättrande i kökshyllorna hemma i köket hos Lotte. Ville bara få skrivit det så att jag har skrivit ner det någonstans, och för att jag är så stolt så att jag håller på att spricka förstås!!!

Motorisk tidig

Douglas är motoriskt tidig har barnmorska sagt :) Det låter väl bra. Efter den ordentliga förkylningen som han haft har han tagit ett väldigt utvecklingssprång och nu kryper han runt och håller på dagarna i ända. I helgen satte han sig upp (som ni ser på bilden nedan) för första gången. Det är så kul att se när han håller på men det är också lurigt för man kan inte lämna honom ur sikte en sekund. Han kryper runt och ska stoppa allt i munnen, dra i sladdar, riva ner saker, slå huvudet i saker, sätta sig för att trilla igen. Tänk vad man längtar tills att han skulle börja krypa, å nu e det ju nästan lite jobbigt. Kan tänka mig att det blir ännu "värre" när han börjar gå. Men gud vad jag längtar :)

Douglas är stor

Det är konstigt men ibland så slår det mig att jag är ju faktiskt mamma, som att jag inte riktigt fattat det ännu. Att Douglas är min och Linus son och att jag har fött honom och sen matat och tagit hand om honom dessa 7 månaderna. Han har växt en hel del, och med risk för att låta som alla andra småbarnsföräldrar - oj vad det går undan. Det va ju inte så längesedan han låg alldeles hopkurad på ens bröst som en liten groda........ Satt nyss och kollade igenom lite kort från BB - han e så liten :)

En styck nyfödd bäbis och en trött med överlycklig mamma!

Jag älskar Douglas

Jag älskar hans små läppar som ska känna på allt!
Jag älskar hans fingrar som leker med mina knappar när jag ammar honom!
Jag älskar hans skratt som är våldsamt smittsamt!
Jag älskar hans nyfikenhet som får honom att upptäcka nya saker!
Jag älskar hans små tår som gnisslar mot golvet när han kryper fram!
Jag älskar hans mage, som är så mjuk och pussvänlig!
Jag älskar hans envishet som hjälper honom att lyckas med det mesta han tar sig för!
Jag älskar hans ögon som bara är så vackra att man kan drunkna i honom!
Jag älskar att han liknar min man - för honom älskar jag med!

All tid i världen

Idag har vi varit inne i stan och lunchat med Daniel, Elise och Bea. Sen gick vi upp till jobbet för att heja. Vi blev kvar en stund, de andra droppade av en efter en för att gå tillbaka och jobba, men jag hade inte bråttom. Douglas somnade innan vi hunnit ner med hissen och sen så tog jag mig en promenad hem.

Så hemåt bar det, jag och Douglas - the day team. Man hinner tänka mycket när man har så mycket tid som jag har nu. Får det så svart på vitt när man är uppe på jobbet. Folk är stressade, några hinner knappt prata. Man vet ju hur det va själv när man jobbade, stress på morgonen, stress på jobbet stress hem och sen stressa för att få ut så mycket som möjlig av helgen.......

Men nu finns det tid, snarare är det så att det ganska ofta känns som att man har tid att slå ihjäl. Dagarna är så långa så man inte riktigt vet hur man ska fylla dom. Men fylls ja det gör dom av gos, lek, matning, blöjbytning, tvättning, fikning, promenader, matlagning osv

Jag ska försöka stanna upp mer och njuta av all denna tid! Idag stannade jag i hagaparken, blundade och vände ansiktet åt solen och lyssnade på barnen som åkte pulka ner för slänten. När jag kom hem lyfte jag upp Douglas ur vagnen och sniffade i hans hår och kände på hans mjuka fingrar. Tänk vad förunnad man är som får all denna tid med sitt barn. Och tänk sen bland jobbstress och dagishämtning vad man kommer se tillbaka till denna tid och känna vad bra man hade det, och framför allt - man hade all tid i världen.

En mamma på 30 år.............

Fick just gå in på inställningar och ändra min undertext på bloggen; en mamma på snart 30 år som bloggar om mammaledigheten, och ta bort "snart" - för nu e jag 30. Det känns faktiskt ok, ingen 30 års kris i sikte. Det är nog för att jag är så förbannat nöjd med livet, då jag har en underbar man, familj och vänner - och ja inte att förglömma en underbar son!!! Jag har faktiskt allt jag kan önska, ja det skulle väll vara att man köper ett hus då, och får en lite flicka så småningom som man kan ta på söta klänningar :)

Lägger in bilder från födelsedagen - har hört att en bild säger mer än 1000 ord.........

Frukost och paket i sängen. Jag fick jätte fina paket, i dessa ligger det massa lyxigt smink, en ansiktskräm och en hårblås med volymmunstycke! Douglas tyckte det var jättespännande med snörena förstås.

En andra frukost/brunch när mamma och pappa kommit upp från övernattningslägenheten. I denna frukost ingick en korv som hette "Lindqvistare", passade bra tyckte vi eftersom mamma och pappa heter det i efternamn.

På eftermiddagen/kvällen va det kalas och lägenheten va full. Douglas fick paket fast än det inte va han som fyllde år. Faster Jossan hjälper till att öppna paketet.

Ett lite gäng blev kvar och vi flyttade över till "soffdelen". Min pappa/ Douglas morfar skojar så Douglas skrattar högt.