Trötthet och smärta

En god vän sa till mig för ett tag sedan – ”inte visste jag vad trötthet och smärta var förrän jag fick barn”. Oj så rätt hon hade.

Det har gått nästan 6 månader sedan vårt under, Douglas, kom till jorden. 6 månader av otrolig lycka och glädje men också av otrolig sömnbrist. Jag har hört att vakenhet har använts som tortyrmedel, och det är först nu jag kan förstå varför. Att aldrig få sova mer än 3 timmar i sträck gör en trött, riktigt trött. Att Douglas är förkyld och har svårt att sova just nu gör ju det hela lite jobbigare

Smärtan som min vän syftade på var den som upplevdes under förlossningen. Jag tycker att det är så vanligt att man hör mammor säga att det har glömt bort smärtan under själva förlossningen, men än så länge har jag inte gjort det. Jag ryser bara vid tanken på hur det kändes.

Bland det västa man kan få höra när man pratar om förlossningar är en del män som säger att de hellre vill byta plats än att se sin kära ha så ont. Ok att en del män säger så, för de vet ju inte bättre, men när en av mina närmsta vänner kläcker ur sig än sån dum kommentar för några veckor sedan, blev jag faktiskt arg. Å ni som känner mig vet ju att det händer ju inte så ofta. Kanske får man lite kortare stubin då man lider av sömnbrist?