Sista inlägget

Nu gör jag det. Jag har tänkt på det så många gånger, och äntligen får jag tummen ur. Det kanske inte blir så långt som jag tänkt mig, det kanske inte blir så bra som jag tänkt mig. Och tyvärr kommer jag inte alls att få med allt som hänt det senaste. Men nu skriver jag sista inlägget i denna blogg.


Jag önskar att jag kunde skriva som Alex Shulman, att Douglas inte själv valt ett liv i rampljus, att det är dags att avsluta bloggen nu då han börjar bli en lite människa och inte bara en lite bäbis som bajsar och äter. Men tyvärr, nedläggningen av bloggen beror helt på lathet. Sen e klart att jag får ju inte betalt för detta heller. Jag hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt att läsa. Och jag hoppas också att jag, Linus och framför allt Douglas kommer att tycka det är roligt att läsa det jag skrivit sen.


Jag hade faktiskt tänkt att sluta skriva då jag skulle börja jobba igen, och det kommer ju att ske ganska snart. Jag ser fram emot att börja jobba. Jag trodde att jag ville vara hemmafru om ekonomin tilllät, men nej, jag har ångrat mig. Inte för att det inte har varit en underbar tid, för det har det, men snart e det dags att använda hjärnan lite igen, umgås med vuxna människor på dagarna, äta lunch utan att få köttfärssås i ansiktet och gå på toa själv.


Sen tar Linus vid, i början av oktober och är lite pappaledig, och i november börjar Douglas på dagis! Spännande! Jag trodde inte att jag skulle känna att han skulle vara redo för det, men nu är jag ganska övertygad att han kommer vara det.


Som sagt, lilla killen som nyss låg vid mitt bröst och ammade med slutna ögon har blivit stor! Han går................ja nästan springer fram. Han äter äpple. Han säger Vov-vov då han ser en hund. Han äter själv med sked (ok allt hamnar inte i munnen men ändå). Han har stark vilja och låter oss veta vad han vill, genom att peka på det. Han älskar att bada, i både hav, sjö och badkar. Han älskar att vara ute! Han blir ganska lätt rastlös då man är inne. Han tycker det är ok nu att åka bil. Han stannar upp med det han gör och kollar om det kommer en bil förbi lekparken. Hans hår har blivit långt och nästan krullar sig i nacken. Han gillar andra barn, även fast han kan vara lite hårdhänt mot dom. Han har 5 fina tänder och fler på gång. Han är en egen liten person, han är underbar och han är vår son.


Här kommer några blider sen sist. Håll till godo:

Jag och Douglas utanför kiosken i Gårsa Brygga en vacker sommardag!

Aramis, Aramis mormor Karin och Douglas på Aramis 2-års kalas i Åsa.

Vi skulle till standen, så Douglas borde varit glad tycker man.

Flygande i himelen blå.

Lek i sanden i Gårda Brygga.

Dougals fyller 1-år! Här öppnar han sitt första paket på morgonen.

Tårta! Med hallon som plockades i regnet tidigare på dagen.

Mamma får hjälpa till att blåsa ut ljuset.

Hemma i Stockholm. Douglas vattnar jordgubbarna.

Douglas är ute och går med sina bilar. Denna bilden tycker jag bara är så mycket DOUGLAS!!!