Jag e stolt

Kom nyss hem från en studentmottagning i Vällingby. Jag och Douglas va där själva för Linus är på Kickoff med jobbet. Jag körde, Douglas åkte med. Nu kanske inte det låter så märkvärdigt, men det är det. Jag tycker nämligen det är lite jobbigt att köra bil, dels när det är mycket trafik, och dels när jag inte vet vart jag ska. Att det även var första gången (ok, andra, men första gången var inte så lång väg och så var det bara landsväg så det räknas knappt) gjorde ju inte saken mindre nervös.

Jag planerade allt i minsta detalj. Skulle åka dit när han sov sin eftermiddagslur och hem när det var dax att sova natt. Jag planerade in hans sovtider redan från i morse så det skulle passa med bilturen. Jag kollade på hitta.se efter vägbeskrivning, frågade Pappa, frågade Janne OCH installerade en kvinna som pratade på GPSén på telefonen. Kanske lite överdrivet, men va sjutton.

I vilket fall så gick det hur bra som helst, så ingen rolig eller tokig historia här. Han somnade där bak efter 5 minuter, jag hittade dit direkt. På hemvägen somnade han efter 10 min och nu har jag lyft över honom i sin egen säng :)

När jag kom hem gick jag ut på altanen. Jag tänkte; "Vilken underbar kväll. Vilken underbar altan. Å vad vacker skogen är. Å vad stolt jag kan va att jag åkte idag. Nu går jag in och bloggar och berättar om det, tar lite turkisk yoghurt med honung sen lägger jag mig och läser min nya bok." Chick lit såklart!